Vart gick vi så otroligt fel?
Hej allihopa!
Länge sen jag skrev här nu men har verkligen haft fullt upp med att vara egen företagare.
En dröm som gått i uppfyllelse för mig och jag kommer göra allt i min makt att lyckas med allt jag vill lyckas med.
Idag har jag en ganska konstig dag.
Ni vet en sån dag då man inte mår dåligt men mår inte helt hundra ändå?
Jag, likt alla andra, finns på den här planeten av en anledning.
Jag är här för att ändra folks liv med hälsa och träning.
Det är något jag verkligen brinner för men det känns som att jag borde göra något mer.
Jag ser mig omkring i världen och det finns massor som gör mig arg, ledsen och missnöjd men ändå gör jag inget åt det...Varför?
Vi alla har sett alt. ser saker i vår vardag vi verkligen inte tycker om men vi gör inget åt det...Varför?
Jag har inte svar på den frågan tyvärr....men jag vill vara med och förändra världen för så många människor som möjligt.
Vi, människor, håller på att förstöra vår planet.
Djur plågas och dödas, människor våldtas och mördas, skog skövlas, människor svälter osv.
Religion, pengar, makt och politik har blivit så mycket viktigare än levande varelser även människor.
Om någon tragiskt går bort då sörjer deras nära och kära men för allmänheten i storhet är det bara en siffra.
Vart gick vi så otroligt fel?
Hur kan något vara viktigare än livet?
Varför hörs inte längre röster om att förbättra vår värld?
Hat ligger inte långt borta i dagens samhälle! Det räcker att du kollar runt lite snabbt på Facebook och du hittar det.
Är detta vårt nya sätt att få ut våra aggressioner och visa att vi är fräcka?
Eller är det det nya ropet på hjälp?
Det känns som att oavsett vad man gör här i världen så finns det någon som finns där för att göra sitt bästa för att trycka ner individen från sin piedestal.
Ungdomar begår självmord pga sin rädsla för att komma ut om sin sexuella läggning, Tjejer ska inte kunna ha på sig vad dom vill för att dom kanske ber om att bli våldtagna och våra minsta kan inte ens vara ute och leka i lekplatsen för då riskerar dom att kidnappas.
Helt plötsligt så kändes inte mitt jobb så märkvärdigt.
Jag krigar alltså varenda dag med att vinna kriget mot övervikt, skador och psykisk ohälsa i vardagen.
Visst det är det jag är gjord för att göra och det är ett helt fantastiskt givande jobb som får mig att må sjukt bra och hjälper andra.
MEN hur viktigt är mitt jobb egentligen om man jämför med vad som händer ute i den stora världen?
Jag känner mig lite egoistisk när jag tänker tanken att jag vill ha en massa prylar som egentligen inte betyder ett skvatt i det långa loppet men man bara måste ha det för det är så vårt samhälle är uppbyggt.
Jag kanske har gått in lite för djupt i detta och vissa kanske tycker att det jag skrivit är korkat.
Jag kanske bara känner mig väldigt ensam och inte riktigt vet hur jag ska handskas med det.
En sak är dock väldigt säkert:
Den här världen behöver all kärlek den kan få och om det så är det sista jag gör på den här planeten så ska jag sprida kärlek till varenda person jag träffar.
Jag älskar mitt jobb och ändra människors liv på ett positivt sätt, mer kan jag helt enkelt inte begära.
Någon dag kanske jag kan ändra människors syn även utanför gymmet.
Små steg - Stora planer!
Se dig omkring och ändra på det du inte gillar! Svårare än så är det väl inte? Eller?
Gräv djupt inne i dig själv, hitta din gåva och låt den skina.
Du är fantastisk precis som du är!
Ta hand om er!
KÄRLEK
